På hunddagis.

Jag som är Ladys matte har ett hemmahunddagis. Lady är med mig Måndag, Onsdag och Fredag. Tisdag och Torsdag är hon hos min far och vilar, hon orkar inte med de andra hundarna alla dagar i veckan.
När man är 13 år får man bli lite särbehandlad.

Idag på dagis så låg pinschern i soffan i hundrummet och Lagotton på golvet vid grinden. Jag satt i soffan. Lady skakade på sig och föll ihop... Hon kunde inte resa på sig själv och var genast på sin vakt mot pinschern. Jag hjälpte henne upp och sen gick hon och la sig på sin nya favoritpläd melan soffans ena hörna och väggen. Där finns ett element som hon gillar att värma sig mot.

Hennes ben bär henne inte alltid, men det här var första gången hon föll ihop av att bara skaka på sig. Suck.

Som sagt...

Jag och Lady är ju periodare. Nu sen några dagar tillbaka har vi återupptaget det här med klicker. Lady formligen älskar klickerträning sen hon insåg att hon med rätt beteende kan få mig att klicka.

Så villa beteenden klickar jag för då? Jo just nu håller vi oss till tre nya (utöver hands up, tassen, sitt, ligg och kryp som jag klickar för ibland för att hon inte ska bli för frustrerad eller när jag vill göra framsteg och hon håller på att tröttna):

• Backa, på handtecken nu när hon försått själva rörelserna med benen
  
• Steppa med frambenen
  
• Boxas med frambenen
  

Backa är ett beteende som jag jobbat stenhårt på och som sitter lika stenhårt hos henne nu. Hon gör det gärna i vardagen numera, det har ersatt gnäll när hon vill ha uppmärksamhet. Skööönt!
Steppa kom ur backandet som kom ur att hon tar några steg bakåt innan hon sätter sig. I Backa klickade jag helt enkelt inan hon hann sätta sig och med Steppa klickade jag ännu tidigare. Just nu lär jag henne att skilja på backa och steppa.
Boxas kom ur Tassen. Istället för att ta emot tassen lät jag den bara nudda min hand och glida av, först klicade jag oavsett vilken tass, sen ökade jag till att hon skulle höja först ena sen andra innan jag klickade. Då trodde hon först att jag bara klickade för höger men sen förstod hon att det var båda som behövdes. Den här har vi dock mest jobb kvar med.

Och kul är det!

hur ofta tränar vi?

2 pass om 10 försök morgon och eftermiddag. D v s 40 försök sammanlagt. Men bara måndag, onsdag och fredag. De dagar hon är hos mig tillsammans med daghundarna.

Rädd hund räddar dagen.

Idag har jag haft Lady hela dagen. Helmysigt kan man tro, men blixtar och dunder gjorde dagen mindre mysig. Lady vart så rädd att hon gick runt i lägenheten och kissade på sig. Stackarn.
Hon lugnade sig när solen kommit fram igen, men så fort den försvann blev hon orolig igen.

För er som freakar av lite hundkiss på golvet - jag har skurat alla golv med allrent och sen igen med såpa där hon kissade.

När Zack - blivande dagishund - kom på visning idag fick Lady ligga i min sovdel. Hon hade en tillräcklgit jobbig dag utan att behöva träffa en främmande hund. Hon skötte sig bra. Vi sågs utanflr först och gick en rastningssväng innan vi gick in. Hon viftade faktiskt på svansen när jag sa varsågod till Zack att komma in i lägenheten. Hon gillade honom även om hon inte vill leka. 3 år vet ni, inte för ung men tillräckligt för att visa henne den respekt hon förtjänar. haha.

Vi tog en längre promenad efter middagen jag och Lady. Vi gick till gravfältet och hade lite nosaktivering som hon älskar så. Spår och sök och leta. Spår och leta är roligast, men sök (att hitta en föremål) går lättast inom en tio meters radie, sen tappar hon fokus och kommer tillbaka istället. Nosaktiveringen lugnade ned henne.
Vi tog vägen hem genom skogen, och det var då jag tappade bort mig. Så jag sa till Lady - Vart går vi nu? Hon såg på mig och sen satte hon stadig kurs in i skogen bort från stigen vi gick på. Jag frågade mig själv en sekund ifall jag skulle lita på henne just nu, hon har visat sig lite dement idag. Men jag kom snabbt fram till att när hon får en uppgift tar hon den på fullaste allvar och blir helt klar i knoppen så jag följde hennes staidga takt ca 10 meter bakom och visst kom vi hemåt!

Lady saves the day.

Ingen bra helg.

Den gångna helgen var den värsta hittills. Lady har verkat tröttare än någonsin tidigare och hon har verkat ha mer ont än någonsin tidigare.

Hon har rört sig med något som har sett ut som enorm kraftansträngning och hon har sovit mer och djupare än vanligt.

Framför allt har hon ändrat sitt humör. I fredags sa hon ifrån till ett litet barn. Turligt nog var pappan förstående men hon t o m skrämde mig. Och under söndagen följde hon med på kurs men hon var lättretad hela tiden. Hon sa ifrån till varenda hund. Inte bara en gång som hon kan göra och sen visa att hon inte orkar bry sig - utan hon flög fram mot de och skulle utmana, t o m de hon förut gillat (två unga hanhundar).

Jag delade med mig av mina farhågor till mor, lillebror och sist till far när han var här och hämtade henne igår(söndag)kväll.
Jag hoppas det här bara var en one weekend-event, men jag tror knappast det. Det bästa vore att sätta henne på smärtstillande och se om hon blir sitt vanliga jag igen.

Påfrestande dag

Igår, fredag, var jag och Lady och hälsade på min mor. Det tar nästan 1½ timme dit med buss och tåg och byten därimellan. Vi var där ca 4 timmar. Sen tog det lika lång tid hem, längre t o m eftersom det var förseningar i tågtrafiken både på Tvärbanan och pendeltåget.

Att vara up and about i 7 timmar är påfrestande för en hund på 13 år. På tåget blev en liten 1-åring droppen som fick bägaren att trilla över. Som tur var så verkade inte barnet blivit skrämt för livet. Lady sa ifrån, barnet skrek för att hon blev rädd, men sen efter 5-10 min var hon glad igen fast på avstånd denna gång. Jag tror att det var tur i oturen att vi var kvar på samma tåg, då fick jag chans att be om ursäkt och barnet en chans att komma över rädslan.
Lady har visat sig tåligare med barn och valpar på sistonde, men hon var som sagt mycket mycket trött och sliten.

Därför får hon stanna hemma idag, hon skulle egentligen fått följa med på kurs.
Idag får hon vara hemma och vila så får hon följa med imorgon istället.

Möteshund på kurs!

Den 2 maj kl. 11:00 fick Lady vara med på ännu en hundmöteskurs som möteshund. Hon är ju så bra på att signalera fred och ointresse att osäkra hundar förstår och lugnas, och att livliga unghundar också förstår och lugnas.

Här följer lite bilder från detta tillfälle. Det är min far som går med Lady och det är min farbror som är fotograf.

Här sitter Lady och väntar på att få gå första rundan. Hon känner sig en aning
besvärad av unghunden som stirrar åt hennes håll.

Här ovan möter Lady en Shappendoes-tik och man ser det inte härifrån men genom att visa sitt ointresse så hindrar hon Shappen från att ta till sitt vanliga alarmerande skall.

En positiv del av dessa hundmöteskurser är när det kommer med Schäfrar, som denna gång. Schäfer är ju Ladys hat-ras om någon då hon blivit illa biten ett par gånger. Men genom dessa tillfällen lär hon sig att alla inte är så dumma.

Här är kursen slut och jag har precis tagit över henne från far. Hon fick vara med på två kurser till denna dag men kameran la tyvärr av.

Lyckan att vara fri!

Hon är världens bästa hund. Det tycker iaf jag!

Påskfirande.

I påsk har lillhusse varit hemma igen, det händer inte speciellt ofta.

Lady blev så himla glad när han kom. Så glad har hon inte varit på väldigt länge. Han fick knappt komma in genom dörren helt utan hon hälsade och hälsade och hälsade.

Men sen gick han ju också.

Och igår hade Lady en jättedålig dag mentalt sett. Rädd för allt och ville knappt gå ut.
Jag tror att det har att göra med lillhusses besök.

Men det är ju för att jag anser att hennes mentala obalans startade i samband med att våran familj splittrades, jag flyttade hemifrån, sedan mamma och sedan lillhusse. Lite i taget försvann hennes familj och trygghet.
Sånt kan en hund komma vidare efter, men det är ofta traumatiskt och återhämtningen det tar tid.
Det tog ett år innan Lady funnit sig i att bo i två hem. Jag ville nästan ge upp och låta henne bo endast hos far när hon en dag kom hem till mig med större glädje än jag sett tidigare och utan att sova innanför dörren i väntan på far.

Hon träffar inte ofta min mor, men gör det heller aldrig på hemmaplan när det väl sker. Hon har gjort det hos mig och då har jag varit noga med att efteråt följa mamma till buss/tåg etc. för att på så sätt ge Lady ett avslut. På så sätt verkar Lady förstå att mamma ska gå och att de inte kommer ses på ett tag. Sen har Lady följt med mamma till landet förra sommaren, men då kom mamma och hämtade Lady med bil och sedan skildes de åt på centralen när mammas landetvistelse var över.

När lillhusse kommer på besök bor han ofta hos far, vilket troligtvis ger Lady intrycket av att han kommit hem igen och sen sticker han ofta utan att ha sagt hejdå. Som nu i helgen när jag och far följde honom ut till bilen och Lady hade ingen aning.

Jag tror att hon påverkas oerhört av att återförenas och separera igen. Det enda vi kan göra är att göra vårt bästa för att få henne att hänga med i svängarna.

Följa med på kurs.

Den gågn veckan har inneburit mycket aktivitet för Lady. Förra helgen fick hon följa med på först Unghundskurs och sen Skogsagility. På den förstnämnda fick hon vara aktiv och hade roligt, på den sistnämnda fick hon bara ligga och vila och vänta eftersom hon tyvärr inte kan hoppa och anstränga kroppen som sig bör.

Sen fick hon vila en dag. Sen var det dags att följa med på först en hundmöteskurs för barn. Där hade hon kul, hon träffade en liten dansk/svensk gårdshund som hon tyckte mycket om. Efter det åkte vi först hem för jag tänkte att hon kanske var för trött, men hon ville med igen. Så då fick hon det! Nu var det dags för skogsaktivering. Sökövningar efter både människa och mat kunde Lady också vara med på, men återigen fick hon vila när det var dags för agilitylekarna.
Hon tyckte det var roligt att följa med och hon ansåg snart att vi som var med var en enda flock då hon stannade och väntade in den lilla Affenpinschern som gick kursen med lillmatte. Men hon tyckte nog att det tog lite lång tid, för i slutet var hon väldigt trött. Och när vi kom hem var det sova som gällde.

Jag hade velat ha med henne även dagen efter, men insåg redan då att det var inte tal om det. Utan nu behövde hon vila både kropp, själ och hjärna.

På lördag kommer min lillebror hit och då lär Lady bli glad, honom tycker hon om!

Lady träffade Alex.

Jojo var precis på besök för att hämta sina PartyLite-ljus som hon beställde när det var ljusparty hos mig för ett tag sen. Och hon hade Alex med sig!
Alex är hennes son på snart 11 månader.

Och det var första gången som Lady träffade ett sånt litet barn.
Hon var så duktig. Hon nosade på honom och gick sedan en bit bort. Hon lyssnade på mig när jag sa åt henne att ställa sig vid mig och när jag satte mig på huk med Alex kom hon fram och visade med hela kroppen, men mest minspelet att hon var snäll och lät honom klappa henne på ryggen och halsen.

Jag kände direkt att om jag skulle vara barnvakt åt Alex någon gång och ha Lady här samtidigt skulle det inte innebära några som helst problem. Om jag skulle t.ex. ta telefon och Alex var här så skulle hon sätta sig vid honom och "vakta honom åt mig".

Duktig Lady!

Och duktig Alex som inte är ett sånt barn som flaxar med armarna.

Spökåldern?

Valpar/unghundar kommer ju in i något som kallas spökåldern då de skäller för till synes ingenting mm.

Om nu gamla hundar går tillbaka - Lady beter sig ju som valp ibland och har glömt saker man lärt henne - återupplever de den då?

Just nu ligger Lady i vardagsrummet på helspänn och skäller mot - ja absolut ingenting! Och det är inte första gången något sådant händer när jag har henne hos mig.

Och ibland när jag hämtar henne hos far då hon har varit ensam hemma flera timmar så darrar hon som om hon varit rädd/osäker. Men bara ibland.

Kan det vara anledningen till att gamla hundar får svårt att vara ensamma hemma, för att de behöver stöd i sin mentala utveckling (avveckling?) ?

Frukost a la BARF.

Strax efter att den här bilden togs gick Lady ifrån sitt ben för att kolla vad jag gjorde i andra änden av lägenheten. När hon sen gick tillbaka för att hämta det så var det helt tydligt att hon inte såg det.
Hon såg ut att veta ungefär var hon hade lagt det och började nosa runt, men det var inte förrän hon var precis på det med nosen som jag såg på henne att "jaha, där var det, vad bra." Så tog hon upp det och gick till soffan och släppte det i soffan och gnällde på min hjälp. Jag trodde hon tappat det under soffan, men nej. Hon ville ha hjälp upp i soffan. Suck. Som tur är så har jag en filt i soffan och när hon redan kladdat ner filten genom att kasta benet i soffan så kunde hon lika gärna få vara där.

Efter en stund när jag satt mig här för att skriva så hörde jag ett duns. Det var benet som ramlat ner från soffan. Jag såg att Lady letade med nosen efter det, återigen så såg hon det inte (!), så jag tog upp benet till henne. Hon viftade lite på svansen när hon fick det under nosen men verkade inte heller ha sett eller förstått att jag tagit upp det åt henne.
För henne försvann det nog bara och plötsligt kom min hand med det tillbaka till henne.

Suck. She really is getting older...

Bollvallning 2.

Tid: 19:20-19:35
Plats: En gräsplätt precis utanför fotbollsplanen från förra passet. Gräs är mjukare än grus.

Vi började med att träna "Framåt" och "Häråt" med hjälp av kopplet och två pappersrullar.
Först ledde jag Lady framåt och häråt men det fick henne bara att följa efter mig mera och närmare, och det är ju inte bra... hon ska ju i slutändan arbeta självständigt.

Jag försökte träna apportering med henne genom att klicka för att hon nosade på den s.k. apportbocken, men den gubben gick inte.

Jag ändrade sedan till att kasta pappersrullarna så att hon sprang efter de, och när hon nådde fram till de så sa jag "Stopp" och "Ligg". Och hon stannade och la sig. Sedan skyndade jag fram för att klicka och ge belöning.

Jag måste komma på ett sätt att få mer tyngd i pappersrullarna så de inte följer med vinden. Nästa gång ska jag börja med att klicka som jag gjorde nu, men kasta iväg belöningen ifrån rullarna. Sedan ska jag börja klicka när jag är längre ifrån och kasta iväg belöningen till henne. Jag måste få henne att förstå att ligga vid rullen är bra, men rullen är inte belöningen.

Tänkvärt efter dagens pass
Måste hon verkligen lära sig att apportera på gamla dar bara för att kunna valla bollar in i ett mål?
Kan man inte gå en längre väg och med hjälp av klickern få henne att förstå att hon ska valla bollarna i speciella riktningar?
Chansen är minimal att jag skulle kunna få Lady att ge ifrån sig något till mig som hon har i munnen, eftersom att att hon inte tar något i munnen som hon absolut inte vill ha själv eller som vi inte ska leka med. Hon är ingen bära-hund förutom en pinne hem efter en promenad.

Slutligen
Jag måste skaffa en klicker med bättre ljud som hörs på längre avstånd.

Bollvallning 1.

Bollvallning (Treibball) sägs passa även äldre hundar eftersom att det inte är så krävande fysiskt.
Så jag bestämde mig härom dagen för att prova om det går att lära Lady det.
Jag kollade upp allt riktigt ordentligt och kom fram till att enklast är att helt få inpräntat några grundläggande lydnadsövningar innan vi ens tänker tanken att träna in själva sporten.

Så idag var vi ute i en halvtimme och tränade på Ligg, Stanna kvar och Ögonkontakt. Jag tog med mig ett koppel och tränade även första steget i Bollvallningen som är att kunna skicka ut hunden till en specifik plats (kopplet på marken) få henne att ligga där och invänta belöning.

(10:00-10:30
Plats: Fotbollsplan i närheten av hemmet.)

Eftersom det enklaste sättet att träna på är med klicker så började jag med att klicka in Lady. Jag har inte velat göra det tidigare eftersom att en klicker kan motivera hunden i så hög grad att de accepterar smärta för att få ett klick - inte bra.
Men jag tänkte att om jag bara använder klicken till just Bollvallningen så kan det gå bra.

Lady vill så gärna, men det känns som om hon vill lite för gärna. Vi lyckades få in Ligg ordentligt (det kan hon ju redan, men inte vid ett koppel) och hon kunde lägga sig vid kopplet. Däremot var det svårt att ligga kvar - jag tror det beror på att det var så fuktigt ute. Och det var även svårt att skicka henne till kopplet - det fungerade inomhus igår, men inom- och utomhus är ju två skilda ting.
När det gäller ögonkontakten så släpper hon den alltid när jag ber henne stanna kvar. Måste jobba på det, får träna från början nästan.

Och tajma med klickern!

Jag ska prova lite till med detta... men har svprt för att inte helt enkelt ta fram en boll och börja i den änden. Vi får se hur det går.. I'll keep you posted!

Nyklippt!

Nyklippt.

Lady ser inte klok ut. Den här gången har de inte lämnat hår på benen utan det enda hår hon har är en "keps" över ögonen. Haha. Ska lägga upp bild så fort jag kan.

Hennes ben ser så långa ut, hon ser mer högbent ut än hon är. Och sen syns ju som vanligt alla åldersfläckar.

Nya beteenden, mer kunskap behövs kring gamla hundar.

Igår, den 17/3, betedde sig Lady annorlunda. Eller snarare, hon hade ett nytt beteende och ett gammalt oahar förstärkts. Ingen av de är önskvärda.

Det började med att jag hämtade henne hos far vid halv fem. Vi mötte min storebror på vägen, men inte förrän han talade kände hon igen honom och blev glad. Annars brukar hon höra att det är hans cykel på flera tiotal meters avstånd. Sen gick vi en promenad innan vi tog bussen hem till mig. Som vanligt har jag henne bara kopplad under själva bussresan. Jag kopplade loss henne och började gå hemåt. Lady sprang lite i förväg som hon brukar för att nosa ordentligt på samma plättar som vanligt. En tjej passerade mig och när hon passerade Lady satte Lady nosen i vädret och följde henne som om det vore jag! När hon hörde min röst bakom sig blev hon överrumplad, nästan skrämd, sedan glad. En stund senare mötte vi en kille och hon gjorde samma sak! När hon hörde min röst ropa, stannade hon och lyssnade och såg ängslig ut. Sen var det som hon mindes att "just ja!" och sprang i kapp mig.

En sak gjorde hon bra. När vi kom in på gårdsplan stannade hon men lyssnade inte på samma sött emd att komma farande tillbaka när jag ropade lekord (ej inkallningsord). Utan hon vände sig mot mig, nästan snurrandes runt sig själv precis som när... ja precis, där var två mötande hundar! Hon stannade och vände sig ifrån de och väntade på mig. Hon går aldrig ända fram, så duktig! Det har vi tränat mycket på och nu gör hon som jag drömt om, sen cirka 1½ år tillbaka. Duktigt att lära sig det vid 11 års ålder tycker jag.

Middagen var föga intressant just den här dagen så jag tänkte att hon kanske hade något med magen, men den bubblade inte så jag tänkte inte mer på det. Senare på kvällen, långt tidigare än vi brukar gå nästa promenad traskade Lady runt i lägenheten som hon brukar när hon akut måste ut. Så jag gjorde det, gick ut med henne. Det var snurr, snurr, snurr, snurr, snurr innan hon äntligen var redo att sätta sig. Och hon kissade långt fler gånger än hon brukar göra. Mystiskt.
Sen en timme senare visade hon samma beteende inomhus igen! Då följde vi min pojkvän till bussen för han skulle åka hem. Hon var lös som vanligt. På väg ut från gårdsplan upp mot bussen (backe) kom en granne bakom oss och då följde hon glatt efter honom och verkade inte höra våra tillrop förrän hon nästan följt honom hela vägen till hans bil. Va?!
Den här promenaden kissade hon också mycket. När bussen åkt blev det snurr, snurr, snurr, men hon satte sig aldrig utan traskade glatt hemåt.

Inomhus när det blivit mörkt började hon åter med sitt beteende att gå in i saker, och hörn, som alltid stått på samma plats. Inte de grejer jag flyttat på, utan det som alltid stått som det gör nu. Suck.

Sen var det en god natts sömns om väntade, trodde jag ja! Klockan 02:55 väcktes jag av hostningar och hennes trampande om att behöva akut gå ut. Lika bra att göra det då.
Väl ute var det gräsätande som dominerade, och att snurr, snurr, snurra utan att sätta sig. Och det överdrivna kissandet. Efter tjugo minuter tyckte jag det var nog och gick in för att sova.

Sen har det varit ok, fast hon har fortsatt hosta/göra kräkljud. (Ej hosta som i kennelhosta.)

Valpbeteendet fortsätter.

Nu har Lady betett sig som en valp nästan hela veckan. Utomhus.

Jag tror att det är för att hon är född i februari och förmodligen var uet och stojjade mycket i snön som liten valp. Skönt att se henne så här är det iaf.

Borsta tänderna?

När jag höll teorilektion i söndags så pratade vi bl.a. om förebyggande hälsovård för hund. Då fick jag frågan om jag brstar tänderna på min egen hund. Jag sa att nej det gör jag inte.

Men igår tänkte jag, det skadar inte att testa. Hon gick nämligen runt och smackade massor som m hon fått något mellan tänderna.

Så jag gjorde ett första försök. Lady var inte alls med på noterna.

Sen tänkte jag efter och bestämde mig för att bara försöka borsta ena yttersidan, hennes högra. Och hon är så snäll och duktig jämt, hon kommer och sätter sig i min famn när jag sitter på golvet och kallar henne till mig. Hon t o m viftar på svansen när jag tar fram tandborsten. (Ja jag använde en vanlig tandborste vid detta första försök.) Så genom att bara vinkla upp läpparna på höger sida kom jag åt att borsta, och hon smackade lite, men annars gick det hela smärtfritt. Och hon verkade inte alls tycka det var jobbigt även om hon blev glad när det var över. Hon reagerade likadant som när jag borstar hennes päls, och det tror jag inte hon tycker är obehagligt.

Framför allt så tror jag att det är närheten och att bli ompysslad hon kommer för, sen om man tar fram en borste, kloklipp eller tandborste verkar spela mindre roll.

När jag igårkväll skulle göra mitt sista badrumsbesök inför natten följde Lady mig hack-i-hälinen. Och det måste jag säga är ett av hennes inte alltför tydlig ålderstecken. Förut kunde hon nöja sig med att bara ligga i ett hörn när jag gick runt i lägenheten, men nu ska hon hänga mig i hasorna hela tiden. Och jag bor bara i en etta!
På morgnarna kan hon ligga stundvis i sängen och bara slappa, speciellt om min pojkvän ligger kvar och sover. Men annars så rör hon på sig så fort jag gör det. Och behovet av närhet ökar ju med åldern, äldre hundar behöver mer sällskap än när de var 5 år.

När Lady som igår beter sig som en valp hela dagen, altså överdrivet, som om hon inte har en krämpa i världen. Då är min far jätteglad, och jag också naturligtvis, men samtidigt undrar jag om det bara är snön hon är glad i och om hon helt enkelt har en bra dag. Ibland tycker jag hon verkar lite dement.. ja ni vet, lite för mycket valp för att bara vara det i benen.

Det är lite synd att hundar inte kan svenska.

Igår kväll fick även Lady såna där aktiveringryck som en del valpar kan få. Så då tog jag först fram hennes pringles-burk. Den lägegr jag två godisar i och sätter på locket så hon får jobba med att öpnna och sen få ut.

Sen tog jag fram hennes vattenflaska med bara hålet i toppen, den är jobbig att få ut något ur. Hehe. Men hon är envis.

Och sist men inte minst hade jag lagt in lite godiar i en handduk som jag vikt ihop som hon med tassarna ska försöka vika upp.

Vara med och vara nära.

Idag blir det inte mycket aktivitet. Jag har haft för mycket att göra med företaget, administrativt.
Lady har en bra dag, när vi var ute skuttade hon runt i snön som en 3åring. Det var riktigt kul att se. Hon var com tur var lika lyhörd som vanligt så hon fick gå lös.

När jag sitter vid datorn ligger hon så nära mina ben hon kan och bara är. Det är så himla mysigt.

Vakta och sova-dag.

Idag är Lady lite extra vaktig. Hon har skällt ganska mycket på ljud utanför.

Däremot har hon inte brytt sig om Skäggisarna lika mycket som igår.

Igår var nog en lyckodag för Lady. Jag hade ljusparty hos mig och då kom dels Jojo som älskar att gosa med alla hundar - men så kom även min mor som Lady inte träffar så ofta. Hon blev alldeles till sig av lycka. Med min mor kom hennes väninna C som Lady också har en relation med då hon var vår närmaste granne under Ladys första år med oss.

Idag ligger Lady mest och sover. Igår var hon pigg och ville hitta på saker hela tiden, men idag verkar vara en vakta och sova-dag.

PON?!

Igår blev jag och Lady stoppade av en kvinna som kom cyklandes. Hon frågade överexalterat om Lady var en PON-hund. Alltså en Polski owczarek nizinny.
Det är snäppet värre än när hon blev kallad riesen-valp, för då var hon ju ändå nyklippt och schnauzrar kan ju vara beiga.

Bilden är tagen 2002, alltså när Lady var 6 år, och nyklippt!

Början till starr ger sig till känna ibland.

Idag har Lady ingen ute-dag. Vi skulle gå ca 300 m (sammanlagt) för att kasta lite kartong. Men så fort hon gjort sina behov och jag fortsatte framåt vände hon och ville hem. Hon stannade en bit fram (bak?) och tittade på mig. Jag ville inte tvinga henne då henens tillstånd endast förvärras så jag sa åt henne att gå hem och hon blev genast gladare och satte fart en bit till. Hon stannade då och nosade och kissade innan hon begav sig hela vägen hem. Jag kom efter i min takt och släppte in henne hemma. Sen sa jag att jag kommer strax och låste dörren. Jag hade ju fortfarade en bajspåse att slänga och kartonger att återvinna!

Det är vid såna här tillfällen det är extra skönt att kunna ha henne lös. När hon är lös så har hon en känsla av egenkontroll som är enormt viktig. Hon känner att hon kan göra något åt det som händer - t.ex. springa hem. Om jag hade haft henne kopplad så hade hennes rädsla (för reflexer) bara förvärrats och hon hade i panik släpat mig hela vägen tillbaka, om hon ens hade följt med ut överhuvudtaget.

Posera är inte Ladys grej.

Jag bestämde mig för att ta lite nya bilder på min månsten...

I början gick det bra.

Som tur är så är hon ju nyfiken av sig.
Så här ser hennes päls ut helt nybadad, kammad och borstad!

Snart dags för klippning - this suit makes me look fat mummy!

Men till slut kom mutorna fram - skinkost!

Mmm muta!

Nej jag tror jag tar hela tuben!

Jag tror du spillde matte!

Vaddå runt munnen? Jag förstår inte vad du pratar om!

Ostspår & duschbad

Eftersom att Lady aldrig riktigt förstått det där med att följa ett spår från början till slut - hon går framåt, bakåt, hoppar hit och dit, ja gör lite hipp som happ - så brukar jag mest lägga spår på skoj, för hon tycker det är så himla roligt! Hon kan hålla på i 15-30 minuter med endast 15 meter spår.
Idag provade jag en lite ny variant. Jag kladdade på skinkost under mina skor och sedan gick jag ett spår på ca 10 meter. Sen kom jag tillbaka och släppte Lady lös så hon fick springa som hon ville. Oj vad det var kul! Himmel och pannkaka vad hon nosade odentligt i vartenda steg.
fast hon började såklart med att springa 3 meter fram så att hon sedan backade i spåret för att sedan kunna gå spåret rakt. Målet var vid ett stort träd, och jag brukar göra en annan lek med träd så där trodde hon att hon skulle leta längs med stammen upp och ner. Hon såg ju bara för kul ut!

På eftermiddagen när vi hade varit ute och satt upp lite kurslappar vid Gravfältet så hade hon blivit riktigt smutsig av allt slask det är utomhus. Först tänkte jag bara skölja av benen, men så hade jag ju det där nya schampot jag vill prova...
Så då blev det en helkroppsdusch. Trots godismotiveringar tyckte Lady att det var måttligt roligt. Tänk vad mycket enklare livet skulle vara om man kunde stoppa ner henne i ett badkar - sen upp och schamponera - sen ner och skölja av och så var det klart!