Om Lady

Lady är en tik av rasen Irish softcoated wheaten terrier. Hon är 96:a, med andra ord så fyllde hon 14 år nu i februari.
Hon älskar allt i matväg men är ganska kräsen när det gäller lek. Pipbollar funkar dock alltid. Hon bor halva tiden hos husse Stefan och halva tiden hos Stefans dotter Camilla. Hos Camilla delar hon lyan på vardagar med tre hanhundar i ålder 5 år, 17 mån och 18 mån. Lady är flockens matriark, något hon själv utsett sig till, och trivs superbra med.

onsdag 18 mars 2009

Nya beteenden, mer kunskap behövs kring gamla hundar.

Igår, den 17/3, betedde sig Lady annorlunda. Eller snarare, hon hade ett nytt beteende och ett gammalt oahar förstärkts. Ingen av de är önskvärda.

Det började med att jag hämtade henne hos far vid halv fem. Vi mötte min storebror på vägen, men inte förrän han talade kände hon igen honom och blev glad. Annars brukar hon höra att det är hans cykel på flera tiotal meters avstånd. Sen gick vi en promenad innan vi tog bussen hem till mig. Som vanligt har jag henne bara kopplad under själva bussresan. Jag kopplade loss henne och började gå hemåt. Lady sprang lite i förväg som hon brukar för att nosa ordentligt på samma plättar som vanligt. En tjej passerade mig och när hon passerade Lady satte Lady nosen i vädret och följde henne som om det vore jag! När hon hörde min röst bakom sig blev hon överrumplad, nästan skrämd, sedan glad. En stund senare mötte vi en kille och hon gjorde samma sak! När hon hörde min röst ropa, stannade hon och lyssnade och såg ängslig ut. Sen var det som hon mindes att "just ja!" och sprang i kapp mig.

En sak gjorde hon bra. När vi kom in på gårdsplan stannade hon men lyssnade inte på samma sött emd att komma farande tillbaka när jag ropade lekord (ej inkallningsord). Utan hon vände sig mot mig, nästan snurrandes runt sig själv precis som när... ja precis, där var två mötande hundar! Hon stannade och vände sig ifrån de och väntade på mig. Hon går aldrig ända fram, så duktig! Det har vi tränat mycket på och nu gör hon som jag drömt om, sen cirka 1½ år tillbaka. Duktigt att lära sig det vid 11 års ålder tycker jag.

Middagen var föga intressant just den här dagen så jag tänkte att hon kanske hade något med magen, men den bubblade inte så jag tänkte inte mer på det. Senare på kvällen, långt tidigare än vi brukar gå nästa promenad traskade Lady runt i lägenheten som hon brukar när hon akut måste ut. Så jag gjorde det, gick ut med henne. Det var snurr, snurr, snurr, snurr, snurr innan hon äntligen var redo att sätta sig. Och hon kissade långt fler gånger än hon brukar göra. Mystiskt.
Sen en timme senare visade hon samma beteende inomhus igen! Då följde vi min pojkvän till bussen för han skulle åka hem. Hon var lös som vanligt. På väg ut från gårdsplan upp mot bussen (backe) kom en granne bakom oss och då följde hon glatt efter honom och verkade inte höra våra tillrop förrän hon nästan följt honom hela vägen till hans bil. Va?!
Den här promenaden kissade hon också mycket. När bussen åkt blev det snurr, snurr, snurr, men hon satte sig aldrig utan traskade glatt hemåt.

Inomhus när det blivit mörkt började hon åter med sitt beteende att gå in i saker, och hörn, som alltid stått på samma plats. Inte de grejer jag flyttat på, utan det som alltid stått som det gör nu. Suck.

Sen var det en god natts sömns om väntade, trodde jag ja! Klockan 02:55 väcktes jag av hostningar och hennes trampande om att behöva akut gå ut. Lika bra att göra det då.
Väl ute var det gräsätande som dominerade, och att snurr, snurr, snurra utan att sätta sig. Och det överdrivna kissandet. Efter tjugo minuter tyckte jag det var nog och gick in för att sova.

Sen har det varit ok, fast hon har fortsatt hosta/göra kräkljud. (Ej hosta som i kennelhosta.)

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar