Rädd hund räddar dagen.

Idag har jag haft Lady hela dagen. Helmysigt kan man tro, men blixtar och dunder gjorde dagen mindre mysig. Lady vart så rädd att hon gick runt i lägenheten och kissade på sig. Stackarn.
Hon lugnade sig när solen kommit fram igen, men så fort den försvann blev hon orolig igen.

För er som freakar av lite hundkiss på golvet - jag har skurat alla golv med allrent och sen igen med såpa där hon kissade.

När Zack - blivande dagishund - kom på visning idag fick Lady ligga i min sovdel. Hon hade en tillräcklgit jobbig dag utan att behöva träffa en främmande hund. Hon skötte sig bra. Vi sågs utanflr först och gick en rastningssväng innan vi gick in. Hon viftade faktiskt på svansen när jag sa varsågod till Zack att komma in i lägenheten. Hon gillade honom även om hon inte vill leka. 3 år vet ni, inte för ung men tillräckligt för att visa henne den respekt hon förtjänar. haha.

Vi tog en längre promenad efter middagen jag och Lady. Vi gick till gravfältet och hade lite nosaktivering som hon älskar så. Spår och sök och leta. Spår och leta är roligast, men sök (att hitta en föremål) går lättast inom en tio meters radie, sen tappar hon fokus och kommer tillbaka istället. Nosaktiveringen lugnade ned henne.
Vi tog vägen hem genom skogen, och det var då jag tappade bort mig. Så jag sa till Lady - Vart går vi nu? Hon såg på mig och sen satte hon stadig kurs in i skogen bort från stigen vi gick på. Jag frågade mig själv en sekund ifall jag skulle lita på henne just nu, hon har visat sig lite dement idag. Men jag kom snabbt fram till att när hon får en uppgift tar hon den på fullaste allvar och blir helt klar i knoppen så jag följde hennes staidga takt ca 10 meter bakom och visst kom vi hemåt!

Lady saves the day.