Påskfirande.

I påsk har lillhusse varit hemma igen, det händer inte speciellt ofta.

Lady blev så himla glad när han kom. Så glad har hon inte varit på väldigt länge. Han fick knappt komma in genom dörren helt utan hon hälsade och hälsade och hälsade.

Men sen gick han ju också.

Och igår hade Lady en jättedålig dag mentalt sett. Rädd för allt och ville knappt gå ut.
Jag tror att det har att göra med lillhusses besök.

Men det är ju för att jag anser att hennes mentala obalans startade i samband med att våran familj splittrades, jag flyttade hemifrån, sedan mamma och sedan lillhusse. Lite i taget försvann hennes familj och trygghet.
Sånt kan en hund komma vidare efter, men det är ofta traumatiskt och återhämtningen det tar tid.
Det tog ett år innan Lady funnit sig i att bo i två hem. Jag ville nästan ge upp och låta henne bo endast hos far när hon en dag kom hem till mig med större glädje än jag sett tidigare och utan att sova innanför dörren i väntan på far.

Hon träffar inte ofta min mor, men gör det heller aldrig på hemmaplan när det väl sker. Hon har gjort det hos mig och då har jag varit noga med att efteråt följa mamma till buss/tåg etc. för att på så sätt ge Lady ett avslut. På så sätt verkar Lady förstå att mamma ska gå och att de inte kommer ses på ett tag. Sen har Lady följt med mamma till landet förra sommaren, men då kom mamma och hämtade Lady med bil och sedan skildes de åt på centralen när mammas landetvistelse var över.

När lillhusse kommer på besök bor han ofta hos far, vilket troligtvis ger Lady intrycket av att han kommit hem igen och sen sticker han ofta utan att ha sagt hejdå. Som nu i helgen när jag och far följde honom ut till bilen och Lady hade ingen aning.

Jag tror att hon påverkas oerhört av att återförenas och separera igen. Det enda vi kan göra är att göra vårt bästa för att få henne att hänga med i svängarna.

Följa med på kurs.

Den gågn veckan har inneburit mycket aktivitet för Lady. Förra helgen fick hon följa med på först Unghundskurs och sen Skogsagility. På den förstnämnda fick hon vara aktiv och hade roligt, på den sistnämnda fick hon bara ligga och vila och vänta eftersom hon tyvärr inte kan hoppa och anstränga kroppen som sig bör.

Sen fick hon vila en dag. Sen var det dags att följa med på först en hundmöteskurs för barn. Där hade hon kul, hon träffade en liten dansk/svensk gårdshund som hon tyckte mycket om. Efter det åkte vi först hem för jag tänkte att hon kanske var för trött, men hon ville med igen. Så då fick hon det! Nu var det dags för skogsaktivering. Sökövningar efter både människa och mat kunde Lady också vara med på, men återigen fick hon vila när det var dags för agilitylekarna.
Hon tyckte det var roligt att följa med och hon ansåg snart att vi som var med var en enda flock då hon stannade och väntade in den lilla Affenpinschern som gick kursen med lillmatte. Men hon tyckte nog att det tog lite lång tid, för i slutet var hon väldigt trött. Och när vi kom hem var det sova som gällde.

Jag hade velat ha med henne även dagen efter, men insåg redan då att det var inte tal om det. Utan nu behövde hon vila både kropp, själ och hjärna.

På lördag kommer min lillebror hit och då lär Lady bli glad, honom tycker hon om!

Lady träffade Alex.

Jojo var precis på besök för att hämta sina PartyLite-ljus som hon beställde när det var ljusparty hos mig för ett tag sen. Och hon hade Alex med sig!
Alex är hennes son på snart 11 månader.

Och det var första gången som Lady träffade ett sånt litet barn.
Hon var så duktig. Hon nosade på honom och gick sedan en bit bort. Hon lyssnade på mig när jag sa åt henne att ställa sig vid mig och när jag satte mig på huk med Alex kom hon fram och visade med hela kroppen, men mest minspelet att hon var snäll och lät honom klappa henne på ryggen och halsen.

Jag kände direkt att om jag skulle vara barnvakt åt Alex någon gång och ha Lady här samtidigt skulle det inte innebära några som helst problem. Om jag skulle t.ex. ta telefon och Alex var här så skulle hon sätta sig vid honom och "vakta honom åt mig".

Duktig Lady!

Och duktig Alex som inte är ett sånt barn som flaxar med armarna.

Spökåldern?

Valpar/unghundar kommer ju in i något som kallas spökåldern då de skäller för till synes ingenting mm.

Om nu gamla hundar går tillbaka - Lady beter sig ju som valp ibland och har glömt saker man lärt henne - återupplever de den då?

Just nu ligger Lady i vardagsrummet på helspänn och skäller mot - ja absolut ingenting! Och det är inte första gången något sådant händer när jag har henne hos mig.

Och ibland när jag hämtar henne hos far då hon har varit ensam hemma flera timmar så darrar hon som om hon varit rädd/osäker. Men bara ibland.

Kan det vara anledningen till att gamla hundar får svårt att vara ensamma hemma, för att de behöver stöd i sin mentala utveckling (avveckling?) ?