Påskfirande.

I påsk har lillhusse varit hemma igen, det händer inte speciellt ofta.

Lady blev så himla glad när han kom. Så glad har hon inte varit på väldigt länge. Han fick knappt komma in genom dörren helt utan hon hälsade och hälsade och hälsade.

Men sen gick han ju också.

Och igår hade Lady en jättedålig dag mentalt sett. Rädd för allt och ville knappt gå ut.
Jag tror att det har att göra med lillhusses besök.

Men det är ju för att jag anser att hennes mentala obalans startade i samband med att våran familj splittrades, jag flyttade hemifrån, sedan mamma och sedan lillhusse. Lite i taget försvann hennes familj och trygghet.
Sånt kan en hund komma vidare efter, men det är ofta traumatiskt och återhämtningen det tar tid.
Det tog ett år innan Lady funnit sig i att bo i två hem. Jag ville nästan ge upp och låta henne bo endast hos far när hon en dag kom hem till mig med större glädje än jag sett tidigare och utan att sova innanför dörren i väntan på far.

Hon träffar inte ofta min mor, men gör det heller aldrig på hemmaplan när det väl sker. Hon har gjort det hos mig och då har jag varit noga med att efteråt följa mamma till buss/tåg etc. för att på så sätt ge Lady ett avslut. På så sätt verkar Lady förstå att mamma ska gå och att de inte kommer ses på ett tag. Sen har Lady följt med mamma till landet förra sommaren, men då kom mamma och hämtade Lady med bil och sedan skildes de åt på centralen när mammas landetvistelse var över.

När lillhusse kommer på besök bor han ofta hos far, vilket troligtvis ger Lady intrycket av att han kommit hem igen och sen sticker han ofta utan att ha sagt hejdå. Som nu i helgen när jag och far följde honom ut till bilen och Lady hade ingen aning.

Jag tror att hon påverkas oerhört av att återförenas och separera igen. Det enda vi kan göra är att göra vårt bästa för att få henne att hänga med i svängarna.