Början till starr ger sig till känna ibland.

Idag har Lady ingen ute-dag. Vi skulle gå ca 300 m (sammanlagt) för att kasta lite kartong. Men så fort hon gjort sina behov och jag fortsatte framåt vände hon och ville hem. Hon stannade en bit fram (bak?) och tittade på mig. Jag ville inte tvinga henne då henens tillstånd endast förvärras så jag sa åt henne att gå hem och hon blev genast gladare och satte fart en bit till. Hon stannade då och nosade och kissade innan hon begav sig hela vägen hem. Jag kom efter i min takt och släppte in henne hemma. Sen sa jag att jag kommer strax och låste dörren. Jag hade ju fortfarade en bajspåse att slänga och kartonger att återvinna!

Det är vid såna här tillfällen det är extra skönt att kunna ha henne lös. När hon är lös så har hon en känsla av egenkontroll som är enormt viktig. Hon känner att hon kan göra något åt det som händer - t.ex. springa hem. Om jag hade haft henne kopplad så hade hennes rädsla (för reflexer) bara förvärrats och hon hade i panik släpat mig hela vägen tillbaka, om hon ens hade följt med ut överhuvudtaget.