Träning med en dvärgpinscher

Idag var jag och Lady i Ävsjö och tränade koppelgående, inkallning och skvallerträning med en dvärgpinscher på drygt ett år. Det var ett enskilt träningspass, det innebär att jag åker till den hund och ägare som behöver hjälp och vi arbetar enskilt istället för i grupp.

Första passet med en ny hund tar jag aldrig med Lady, men idag visste jag att det skulle gå bra. Och det gick bättre än bra. Lady tyckte riktigt bra om den lilla krabaten. Dvärgpinschern i sin tur visade nya vaktande sidor när han var med gamla Lady, han vaktade nämligen henne mot en annan alldeles för nyfiken vovve.

Jag tog med klickern till Lady, dels för att med hennes hjälp visa hur man klickar in en hund, som vi då skulle göra med dv.pinschern, men även så att hon skulle få lite rolig träning. Hon verkligen älskar klickernträning.

Lady kommer nog få följa med även nästa pass nästa vecka.

"Var är min lille vän?"

...sa Gustav Svensson på julafton.

Lady har gått runt och letat efter Brown flera gånger ikväll. Hon letar och sen är det som att accepterar att han inte är här längre. Sen efter en stund så letar hon på samma ställen igen. Jag undrar hur lång tid det kommer ta innan hon accepterar att han har flyttat tillbaka hem till sin egen familj(?).

Brown

Lady & jag är hundvakt. Lilla Brown kom hem till oss i tisdags och ska stanna i sex veckor. Första mötet gick över förväntan, men jag hade ju bestämt mig för att det ska gå. Lady brydde sig knappt om Brown till en början och när han morrade så backade hon, vilket aldrig har hänt att hon gjort förut. Hon sa till Brown sen på hemmaplan (vi möttes ute först, jag med Brown och min far med Lady) när han ville lukta i rumpan och sen igår när hon trodde att han var ute efter kattbajset (mm, trevligt..) hon hittade utomhus. Men annars verkar hon ha tagit till sig denna lilla hanhund på ett ytterst märkligt vis.
De bondade ordentligt häromkvällen genom att skälla tillsammans när min far kom hit. Lady började, sen satte Brown igång och när han gjorde det så viftade Lady på svansen på sitt "woho, han stöttar mig!"-sätt.

För att Lady ska lämna Browns mat ifred så ställde jag den på en puff. Hon tar aldrig något ovanför marknivå utan att "fråga om lov" först. Vilket innebär att det värsta som kan hända är att hon står och stirrar på hans mat tills han bli irriterad och börjar skälla.

Lady brukar ju följa med på diverse valpkurser och hennes favoritvalp genom tiderna måste varit den lilla chihuahuatiken som hade samma färg som Brown. Det kanske var henne hon såg i honom som gjorde att första intrycket gick så bra?

Hanhundar kan vara lite väl närgågna men Lady bara sprätte med benen när hon hade kissat klart och så var det inget mer med det.

Det var här kattbajset låg och lura... uj uj.

Making new friends each day

Det är roligt att se att ens 14åriga hund kan få nya vänner. Speciellt med tanke på att det är en kunskap hon inte alltid har besuttit; hur man får vänner.

Idag hälsade vi för andra gången på en liten papillon som bor i ett höghus i närheten. Det är en hanhund på 12 år. Och de började skutta runt som unghundar, eller nja nästan iaf... Sen ville Lady som vanligt avsluta leken och gjorde så med ett skall. Skallet satte igång även den andra att skälla, men det är nog inga problem. Nästa gång förutser jag att de kommer skutta runt ännu mer.

En papillon, ja jag säger då det... Det är annars en av de två raser som Lady allt annat än gillar. Men än kan hon tydligen ändra sig.

Igår då, ja då umgicks vi på tu tass med en wheatenhane på dryga året. Honom har hon inte alltid accepterat, men igår hade poletten trillat ner. De försvann ur sikte en kort stund medan de tränade Stanna och när de kom tillbaka blev lady så glad så glad.
Och satan vad han var fin den hunden - får mig att överväga en till wheaten iaf...

Ny förälskelse.

Foxterriern Viggo har fått konkurrens.

Ja idag följde Lady som vanligt med på Valpkurs. Sen sist har schnauzerhanen blivit könsmogen och oj vad Lady var intresserad.
Hon bestämde sig ganska snabbt för att han nu var hennes boytoy och ville först inte släppa fram tikvalpen till honom. Men, jag har ju ganska bra lydnad på henne så jag fick henne genast att komma på andra tankar.
Så hon släppte själva vaktandet av "hennes Nisse" men skulle fortfarande vara nära honom och t o m gnida sig lite mot honom. Vilken tur att hon inte längre kan löpa. haha. Då skulle det nog genast blivit wheaten/schnauzer-valpar om hon fick bestämma.

De dagar som är bra är riktigt bra. Då är hon social med andra hundar, lever ut på kurser och tycks njuta av allt hon gör.

Ny bästis.

Igår träffade jag och Lady vår granne ute på promenad. Det var första gången Lady träffade hennes hund Tjockis. Tjockis är en blandrashund som ser ut som en blandning av whippet och basenji. Hon är en tik på 1 år, kastrerad. Och Lady lekte!
Tjockis sprang runt henne och gjorde lekinviter och skällde och Lady hoppade mot Tjockis och skällde tillbaka.
Enda gången hon inte tckte det var kul var när Tjockis var bakom och nosade på rumpan. Lady verkar inte ha så bra vidvinkelseende längre.

Det är så kul när hon gillar någon, och en tik! helt otroligt faktiskt. Men kastrerade tikar går ju oftast an.