Brown

Lady & jag är hundvakt. Lilla Brown kom hem till oss i tisdags och ska stanna i sex veckor. Första mötet gick över förväntan, men jag hade ju bestämt mig för att det ska gå. Lady brydde sig knappt om Brown till en början och när han morrade så backade hon, vilket aldrig har hänt att hon gjort förut. Hon sa till Brown sen på hemmaplan (vi möttes ute först, jag med Brown och min far med Lady) när han ville lukta i rumpan och sen igår när hon trodde att han var ute efter kattbajset (mm, trevligt..) hon hittade utomhus. Men annars verkar hon ha tagit till sig denna lilla hanhund på ett ytterst märkligt vis.
De bondade ordentligt häromkvällen genom att skälla tillsammans när min far kom hit. Lady började, sen satte Brown igång och när han gjorde det så viftade Lady på svansen på sitt "woho, han stöttar mig!"-sätt.

För att Lady ska lämna Browns mat ifred så ställde jag den på en puff. Hon tar aldrig något ovanför marknivå utan att "fråga om lov" först. Vilket innebär att det värsta som kan hända är att hon står och stirrar på hans mat tills han bli irriterad och börjar skälla.

Lady brukar ju följa med på diverse valpkurser och hennes favoritvalp genom tiderna måste varit den lilla chihuahuatiken som hade samma färg som Brown. Det kanske var henne hon såg i honom som gjorde att första intrycket gick så bra?

Hanhundar kan vara lite väl närgågna men Lady bara sprätte med benen när hon hade kissat klart och så var det inget mer med det.

Det var här kattbajset låg och lura... uj uj.