Den gångna helgen var den värsta hittills. Lady har verkat tröttare än någonsin tidigare och hon har verkat ha mer ont än någonsin tidigare.
Hon har rört sig med något som har sett ut som enorm kraftansträngning och hon har sovit mer och djupare än vanligt.
Framför allt har hon ändrat sitt humör. I fredags sa hon ifrån till ett litet barn. Turligt nog var pappan förstående men hon t o m skrämde mig. Och under söndagen följde hon med på kurs men hon var lättretad hela tiden. Hon sa ifrån till varenda hund. Inte bara en gång som hon kan göra och sen visa att hon inte orkar bry sig - utan hon flög fram mot de och skulle utmana, t o m de hon förut gillat (två unga hanhundar).
Jag delade med mig av mina farhågor till mor, lillebror och sist till far när han var här och hämtade henne igår(söndag)kväll.
Jag hoppas det här bara var en one weekend-event, men jag tror knappast det. Det bästa vore att sätta henne på smärtstillande och se om hon blir sitt vanliga jag igen.
Idag har Zelda arbetat hårt
8 år sedan